Hur blir man författare? Ingen har valt den treåriga linjen i gymnasiet som leder till titeln författare – för den linjen finns inte. Inte heller finns en kandidat- eller magisterexamen att åtrå via fleråriga högskolestudier. Kan man då uppnå titeln via korrespondenskurs, det vore ju passande? Nej. Man kan läsa enstaka kurser i ämnet på högskola, folkhögskola eller hos ett otal av de som kallar sig författare men inte riktigt tycks heltidssysselsatta med det. Hur de kursarrangörerna blev författare framgår oftast inte men ett kriterium skulle kunna vara att man har publicerat ett författat alster. En bok. Vilket kreti och pleti kan göra nu för tiden, sedan “print och demand” och “egenutgivning” blev uttryck som förlagen föraktfullt spottar efter.
Men, säger den påläste, det finns ju ett författarförbund? Korrekt. Där kan man ansöka om medlemskap. Och om man är medlem i författarförbundet torde man vara författare. Hur blir man då medlem, kan man undra. Jo, medlem kan man bli om man “har publicerat ett omfång av två verk eller två översättningar som håller en viss kvalitet.” Det är förbundets invalsnämnd som granskar ansökan och ger rekommendation till förbundsstyrelsen som fattar beslut om inval eller avslag. Se där, ett nålsöga av episkt luddiga mått definierat!
Internets bibel, källan till allt kunnande, det vill säga Wikipedia, har dock lugnande ord till oss drömmare: “Yrkesbenämningen författare är inte skyddad, och således finns det ingen juridisk definition, eller juridiskt hinder för vem som helst att kalla sig författare. En författare är en person som skriver texter såsom romaner, noveller, artiklar och poesi.” Punkt. Ha! Jag skriver, alltså är jag! Författare!