Att njuta av stunden

Jag har som bekant skrivit en bok, närmare bestämt två böcker och tre noveller faktiskt, och det efter konstens alla regler. Med inledningar som ska fånga läsaren, dramaturgiska kurvor, förhoppningsvis trovärdiga karaktärer och levande dialoger. Bra och finurliga slut och hela texterna är åtskilliga gånger genomlästa, redigerade och korrigerade. Alla författartips som jag har kunnat hitta på internet – och det finns rätt många – har jag lusläst, vänt och vridit på, försökt applicera. Jag har till och med gått ett par skrivarkurser! Gjort ett otal övningar, fått återkoppling och stärkt självförtroende, och satsat för fullt på härliga projekt att skriva flera böcker och noveller. Alstren har publiceras och jag har fyllts av skräckblandad förtjusning. Vad kommer läsarna att tycka? Hur många tusen exemplar kommer att säljas? När kan jag säga upp mig från jobbet?

Sen händer… Inte särskilt mycket alls. Åtminstone kan det kännas så om man som jag är en otålig typ. Jag har kort sagt inte fått anledning att säga upp mig från jobbet. Min familj, mina vänner och flera kollegor köpte den första boken, läste den, tycker att den är bra – det vet jag och det är jag jätteglad och stolt för. Däremot vet jag inte ett dugg om hur mina e-böcker och e-noveller har sålt eftersom den statistiken inte blir tillgänglig förrän tidigast i morgon, nästan två månader efter första releasen! Har jag nått läsarna där ute, de som suktar efter ny litteratur och ständigt vill ha mer att läsa? Det vet jag lika lite om, som hur jag ska nå de läsarna framöver. Det är bra träning i mindfulness, det! Att njuta av var stund oavsett om den ger ett synligt och mätbart resultat, att bara gilla att jag gjort något jag drömt om länge.

Lever du i nuet, kära läsare? Njuter du av stunden? Om inte: dags att stanna upp en stund!