Förhandstitt och beröm

Jag använde detta avsnitt från den kommande boken som inlämningsuppgift i författarkursen, för att visa på en berättarteknik. Responsen var mycket positiv!
Så här kommer en förhandstitt ur ”Det man kan av det man har”:

Roger tog upp morgontidningen från golvet och vek upp den samtidigt som han gick in i köket. Han hade sina rutiner och de var dessutom uppskrivna på lappar som satt på väggarna i hela lägenheten. En del lappar hade han själv skrivit utifrån det som mamma sagt åt honom och en del lappar hade pappa skrivit. Roger gillade att veta vad han skulle göra, när han inte spelade datorspel eller sorterade brev på postterminalen.

Han kände igen kvinnan som med svettblankt ansikte och ett stort men förvånat leende hade blicken riktad mot den stora mannen som hade varit med i tv-programmet ”Gladiator”. Men det kändes som en evighet sen han hade jobbat ihop med henne på ItWorks. Hon var tydligen väldigt stark, det hade han inte haft en aning om. Fast det var väldigt mycket han inte visste, i alla fall sa pappa det. Och då var det så.

På mittuppslaget var det ett reportage från ett studieförbund. Det var flera bilder på folk från andra länder och på en bild stod en annan person som Roger kände igen. På bilden pekade Nadir på en dator och log stort. Precis så där stort som han alltid hade lett när han hejade på Roger innan jobbet började. Det var nog det närmaste en vuxen kompis Roger hade kommit.

Allra sist i tidningen fanns det bästa och det som Roger ägnade mest uppmärksamhet åt: dagens Sudoku och de tecknade serierna. Han fnissade åt Arne Anka och Herman Hedning men rynkade på pannan åt älgen Helge. Pappa kunde nog förklara vad som menades med brunstig.

Och det här är den återkoppling jag fick från Jorun Modén:

Den här texten är fantastisk. Första intrycken med lapparna får mig att uppfatta Roger som en ovanlig person, kanske med en autismdiagnos. Så småningom står det dock klart att Roger har en intelligensnedsättning:
”Fast det var väldigt mycket han inte visste, i alla fall sa pappa det. Och då var det så.”
Beskrivningen av Nadir får mig att tänka att Roger även har sociala svårigheter. Tidningen och flera detaljer gestaltar att Roger är vuxen men fortfarande har förstånd som ett barn. Jättebra att du håller språket lite enklare här, det speglar hur Roger tänker. Mot slutet av texten känner jag både sympati för Roger som karaktär och ett intresse för att läsa mer om honom.

Jag har ärligt talat inga som helst invändningar eller förslag – strålande jobbat!

Tyck gärna till, du med!