Bok nummer 2 närmar sig!

Häromdagen fick jag tillbaka råmanuset från den sista korrekturläsaren och nu redigerar jag det till dess slutliga version. Uppföljaren till berättelsen om Stina, it-teknikern som förändras ”supermycket” efter en mc-olycka, tar vid ungefär ett år senare och berättar vidare om Stina, hennes familj, kollegor och inte minst hennes speciella förmågor… Har du eller en god vän inte läst den första boken än så finns just nu, maj månad ut, möjlighet att köpa den signerad och fraktfri för galna 65 kr!

Ett kort och oredigerat smakprov ur den andra boken kommer här. Det ger dig möjlighet att bekanta dig lite med ”Perry”, advokat och delägare. Han är en karaktär som är en skön blandning av jurister jag mött genom åren… 🙂

Perry tittade upp från en diger lunta papper, log och tog av sig glasögonen som befann sig riskabelt långt ut på nästippen. Han vinkade åt henne att stiga in, såg att det låg fyra pärmar på stolen avsedd för besökare och for upp för att lyfta undan dem. Tyvärr var det ont om lediga ytor även i resten av rummet, så det slutade med att pärmarna placerades på skrivbordet, mellan tangentbordet och en visselpipa som Stina trodde att man använde vid andjakt. Varför den låg på skrivbordet förstod hon inte. Kanske inte Perry heller, som rynkade pannan när han sköt undan pipan för att skapa en gnutta utrymme.

När de hade diskuterat klart nickade Perry nöjt och sneglade på pappersluntan. Stina förstod vinken och reste sig hastigt. Det såg ut som att Perry hade rätt mycket kvar av luntan, men det var inte lika mycket kvar av arbetsdagen.
 – Jag sätter ihop ett förslag och återkommer till dig inom ett par dagar, blir det bra?
 – Mycket bra.
Perry hade redan börjat läsa igen men lyfte åter blicken mot Stina för att kunna säga hejdå på ett artigt sätt. Han sköt samtidigt undan pärmarna en liten bit för att få plats att vända blad. Stina hann knappt ut ur rummet förrän Perrys dator började tjuta högt och ihållande. Perry hoppade till och utbrast förskräckt:
 – Nej, vad händer nu då?!
Perry var inte bästa kompis med sin dator och använde den helst så lite som möjligt. En del dagar var han helt nöjd med att bara starta den och vänta på att den trevliga skärmsläckaren med simmande fiskar skulle komma igång, så att skärmen såg ut som ett akvarium. Men idag hade han faktiskt ett pdf-dokument öppet, vilket innehöll ett utdrag ur en prejudicerande dom.