Mininovellen – del 3

Första delen av novellen publicerades den 13:e maj.
Andra delen av novellen publicerades den 20:e maj.

Jens la sin stora valkiga hand på killens axel och klämde till. Killens kompisar hade backat undan, medan tjejen stod med blixtrande ögon och höll om den nu gråtande lille pojken.
 – Asså, vi skojade ju bara lite med grabben och så kom hon och gapade…
 – Ser grabben glad ut, tycker du? Den där grabben som är hälften så stor som dig och dina så kallade polare? Oj, polarna går visst nu, vad konstigt…
Jens flyttade handen till killens nacke och vred runt honom, så att han kunde se när hans kompisar allt mer skyndsamt gick bortåt. Killen krympte ihop och gnällde:
 – Släpp mig, vafan, det var ju inte meningen…
 – Du är en feg skit. Rör du den här tjejen, hennes syskon eller hennes kompisar nånsin igen så bankar jag skiten ur dig. Fattar du det?
Linus hostade i handen och strök diskret bort ett leende. Jens hade bara slagits på allvar en gång i sitt 20-åriga liv, och det var när skolans värste mobbare inför ögonen på en liten tjej hade försökt hänga tjejens kattunge. Det var många som applåderade när den killen haltade iväg till skolsyster med blåtira och näsblod.

Ledarkillen nickade frenetiskt och försökte vrida sig loss.
 – Be om ursäkt.
Jens vred killen mot syskonparet. Killen grymtade knappt hörbart:
 – Förlåt då.
Jens kastade ifrån sig killen och lät Linus lyfta upp honom, med ett grepp som inte på något vis ingöt nytt mod i killen. Tvärtom tårades hans ögon, och när Linus burdust satte ner honom igen så sprang han så fort hans ben kunde bära honom.

Jens och Linus log mot varandra och vände sedan uppmärksamheten mot tjejen och den lille killen. Hon strök undan håret ur ögonen och drog ett djupt andetag innan hon sträckte fram handen.
 – De där grabbarna alltså, de håller på och jäklas med småungarna hela tiden! Nu var det min bror de gav sig på, andra gånger har det varit andra ungar. Jag heter Mary och det här är min lillebror Josef.
 – Jag heter Jens och det här är Linus. De är stöddiga i grupp, såna där fegisar. Är det okej om vi följer er hem så de inte står och lurar nånstans? Var bor ni?
 – På Hillandergatan, det är väl 10 minuters promenad.
Mary vände sig mot Josef och torkade hans tårar med tröjärmen.
 – Kom, nu går vi hem, de här killarna gör oss sällskap. Det är ingen fara.
Josef snyftade och snörvlade och sneglade försiktigt på de stora killarna. Det var inte ofta såna killar var på hans sida.

1 kommentar på “Mininovellen – del 3”

  1. Pingback: Mininovellen – del 7 – Mirre MCSS

Kommentarer har stängts av.