Ett buddhistiskt perspektiv på lärande

Just nu läser jag en massa undersökningar, uppsatser och artiklar, och skriver frenetiskt på mitt fördjupningsarbete. Jag har börjat dra slutsatser och kan skönja tydliga mönster. Då ramlade jag över en text som ger mina resultat stöd från helt otippat håll – ett buddhistiskt perspektiv på hur en bra lärare ska vara! Här är ett utdrag:

En kapabel lärare har följande utlärningsmetoder:
1. Sandassana = klargöra: oavsett vad som lärs ut så förklaras skälen bakom och det analyseras
så att åhörarna förstår klart och tydligt, som att leda dem hand i hand för att de själva ska
kunna se.
2. Samadapana = uppmuntra övning: lär ut på ett sådant sätt att åhörarna inser vikten av att
göra det som behöver göras, uppskatta dess värde, bli övertygade, acceptera det och bli
motiverade att implementera det eller omsätta det i praktiken.
3. Samuttejana = väcka mod: väcker entusiasm, intresse, övertygelse och en stark beslutsamhet
att fullborda övningen, att de inte ska vara rädda för någon svårighet eller vedermöda.
4. Sampahamsana = skapa glädje: skapar en kul atmosfär, glädjefylld, rolig och behaglig;
uppfyller sina åhörare med hopp och en vision om ett gott resultat samt om vägen till
framgång.

Källa: www.mahidol.ac.th/budsir/Part2_4.htm