Nattliga attackfunderingar

Jag gillar att sova. Tveklöst behöver man sova, för att låta kropp och hjärna vila och återhämta sig. Att inte kunna somna är ju jättehemskt, det vet alla som drabbats av insomnia någon gång. Och att behöva vakna när man inte har sovit tillräckligt eller när man inte vill börja dagen… Också hemskt. Det händer att jag vaknar i arla morgontimme av att hjärnan är i fullkomligt attackläge: omedelbart när den märker av någon sorts medvetandegrad från resten av kroppen så drar den igång alla funderingar som den anser måste hanteras NU-NU-NU! Som i vilken ordning Excel-kursens innehåll ska vara, hur jag ska lägga upp genomgången av filer och mappar för cirkeldeltagarna, hur jag ska utforma diskussionen i mitt fördjupningsarbete, och varför inte vad jag ska syssla med i framtiden. Naturligtvis lyckas jag inte somna om efter en sådan attack utan kommer att tvingas kliva upp några timmar senare trött, irriterad och frustrerad – både över att jag är trött och över att attackfunderingen inte ledde någonstans. För säga vad man vill om min hjärna men den är baske mig inte som skarpast och kommer med de bästa idéerna klockan 03:47…

Motsatsen är när läget är under kontroll. När jag sover djupt och drömlöst hela natten och vaknar lugn, avslappnad och utvilad. Då vet jag att dagen kommer att bli produktiv. Det lustiga är att jag sådana dagar glatt och konstruktivt kan ta mig an exakt de saker som tankarna från andra nätter handlat om. Med en alert och sansad hjärna går det det så mycket bättre! De dagarna – idag är faktiskt en sådan dag – så funderar jag också på hur jag ska slippa de nattliga, meningslösa, destruktiva attackfunderingarna. Än har jag inte löst det. Har du?