Tyst var det här

Igår kväll började det göra ont i halsen. I morse vaknade jag utan röst, men med feber. Klart olämpligt med tanke på mitt sommarjobb, där jag ägnar hela dagarna åt att svara i telefon med frasen ”Supporten, det är Mirre” och sen förklara hur saker fungerar, lösa problem och informera kring diverse IT-relaterade frågor från kommunens anställda. Och en och annan fundersam biblioteksbesökare som undrar hur han ska kunna ansluta sin privata mobil till kommunens trådlösa nätverk, politiker som sitter i sommarstugan på Öland och inte kommer ihåg sitt lösenord till mejlen, personer som söker socialens handläggare men fått fel nummer, och panikslagen vikarie som undrar vem hon ska kontakta när diskmaskinen sprutar vatten över hela köket och hon är sist kvar på gruppboendet i fråga… Jo, det kan vara ganska varierande faktiskt. Men man måste prata. Med de som ringer, kollegor, chefer, växeln, besökare. Så idag är jag dessvärre hemma från jobbet. Och är tyst.

Fast kan man inte prata så kan man ju ändå skriva. Så idag skriver jag messenger-meddelanden, mejl, jobbansökan och detta blogginlägg. Inte illa det! Men nu har febern hunnit ikapp mig och orken har tagit slut. Nu ska jag lägga mig i sängen och vila. I tystnad.

3 kommentarer på “Tyst var det här”

Kommentarer har stängts av.