Jag kan inte baka, har aldrig varit särskilt intresserad av det heller. De gånger jag får ett ryck och tänker att det vore gott med nybakat bröd eller en smarrig kaka till kaffet så googlar jag. Och improviserar. Till saken hör att min man är glutenallergiker. Så, vetemjöl – så att säga kärningrediensen i varenda bondbröd, fralla, sockerkaka och muffins – går bort helt. Istället har jag i skafferiet varierande mängder av majsmjöl, havremjöl, mandelmjöl, kikärtsmjöl, teffmjöl, durramjöl, bovetemjöl, sojamjöl, potatismjöl, rismjöl, och för säkerhets skull: glutenfri mjölmix. Det sistnämnda är en blandning av några olika av de andra sorterna, men i proportioner jag aldrig lyckats få till. Jag har dock ingen aning om vilken mjölsort som har vilken egenskap så det är den tillgängliga mängden kontra ungefär vad som behövs som avgör vad som används.
När bakandan faller på googlar jag således fram ett recept som verkar hyfsat enkelt, går snabbt att göra, och som jag har de flesta ingredienser till. Jag säger ”de flesta” för i många fall utövar jag konstnärlig frihet över både recept och innehåll. Sirap är väl ungefär samma sak som honung, bikarbonat borde kunna ersättas med bakpulver, flytande margarin är i stora drag att jämställa med smält smör och hackade jordnötter funkar lika bra som flagad skållad mandel… (Förresten, skållad mandel? Seriöst? Vem gör sånt?) Instruktionerna ser jag mer som inspiration: Vispa fluffigt = rör ihop så snabbt du kan, blanda var för sig = häll allt i skålen, smält över vattenbad = kör i micron.
Resultatet? Tja, det blir allt mellan himmel och jord. Degiga bröd och sega kladdkakor, fluffiga frallor och torra muffins, knäckiga flarn och stenhårda bullar. En del är jättegott och annat totalt oätligt. Och varje enskilt bakverk fullständigt unikt eftersom det uppstod där och då och aldrig lär bli så igen. Länge leve den konstnärliga friheten i bakandets tjänst!
Dagens bloggtips: Glen Snoddas. Dråpligheter och klokskap om vartannat.
Kul läsning, lusten pockar på!