Att vara nybörjare

Min arbetslivserfarenhet har hunnit bli 30 år lång, och 20 år av dem har jag samlat i IT-branschen. Det innebär att jag blivit synnerligen rutinerad på IT-relaterade saker, bland annat att hjälpa andra med deras datorer och nätverk och program. Med rutin kommer trygghet och lugn, det kan de flesta säkert instämma i. Det finns helt enkelt inte särskilt många situationer inom mitt gebit som skrämmer mig, jag är rätt säker på att jag kommer att kunna reda ut det mesta med hjälp av min kompetens och erfarenhet.

Sedan några veckor har jag dock försatt mig i en annan situation: jag är nybörjare. Rookie. Färsking. Nu ska jag nämligen skolas in i rollen som larmoperatör på SOS. Helt plötsligt är det få av de kvalitéer jag gärna lyfter fram som mina starka sidor som IT-tekniker som spelar någon större roll. Jo, visst är det bra att jag är van att prata i telefon med alla möjliga människor och självklart är det praktiskt att vara en duktig datoranvändare och inte skadar det att jag är inställd på att lösa problemet jag ställs inför. Men vilka problem och hur? Ingen aning, faktiskt. Ingen aning alls.

Och hur bekvämt är det då? För mig: inte särskilt bekvämt. Jag gillar egentligen inte att träna på saker, det där med 10.000 timmar för att bli expert tycker jag låter enbart avskräckande. Jag tycker till och med att det är lite pinsamt att jag inte kan, jag som är så gammal som jag är och har gjort så mycket saker som jag har gjort! Vilket också innebär att jag är min egen värsta kritiker – det är ingen på SOS som tycker att det är något anmärkningsvärt att jag efter blott 3 medlyssningspass bara hjälpligt kan ta mig igenom ett automatlarm på egen hand. Så här handlar det om mitt eget förhållningssätt till min egen okunskap. Någon som har några knep?