Att plantera ett händelsefrö

Redan långt innan den första boken verkligen påbörjades visste jag att den skulle baseras på mig själv och mitt arbetsliv i it-branschen. I den händer ju så många skojiga incidenter och folk säger så många tokiga saker. Tycker vi it-människor. Min huvudperson döptes i alla fall till Stina, giftes med Gunnar och bosattes på landet med intressen mycket snarlika mina egna. Men jag var inte sen att utnyttja möjligheten att skapa en helt egen verklighet, genom det fria fabulerande som är författaren förbehållet.

En dag läste jag av bara farten ännu ett författartips, där man tyckte att skribenten kunde skruva till det hela genom att ge sin huvudperson superkrafter. Det tilltalade mig och därigenom klarnade både berättelsen och slutet. I alla fall så pass att jag kunde känna vad varje scen, plantering och dialog behövde leda till åtminstone på lång sikt. Plötsligt blev det väldigt enkelt att lägga in detaljer i handlingen, som för läsaren kanske framstod som en bagatellartad händelse men som skulle visa sig avgörande längre fram. Åh, så många gånger jag fnissade konspiratoriskt, nöjd med en försåtlig formulering eller en skenbart vardaglig scen! Kom ihåg detta, kära läsare, nästa gång du läser en bok eller novell av mig. Få saker är obetydliga… 😉

Och när du har läst något av mig – skriv gärna en recension. När jag ser den kommer jag att lägga upp den på Recensionssidan för jag blir jätteglad över att du tar dig tid att tycka till. Häromdagen kom det en ny recension, som gjorde mig stolt. Tack! 🙂