Märkt: cykla

7 tips för att inte avslöjas som cykel-nybörjare ;-)

Cykling blir allt populärare och fler och fler börjar cykelträna – det är nämligen en väldigt bra och rolig motionsform. Allt inom sporten är dock inte så självklart som det kan verka för den som cyklat några år. Cyclingplus har därför, med glimten i ögat, sammanställt några råd för dig som är relativt ny inom cykling. Det handlar om att se rätt och erfaren ut. Då behöver man inte vara så snabb. 😉

1. Skippa proffskläderna
Få saker skriker NYBÖRJARE mer än när du kommer med en full uppsättning teamkläder för ett team som du inte tävlar för. Bespara dig dessa överdrivet högt prissatta plagg och välj något eget istället.

2. Använd kläder som passar
När du är ny inom cykling kan det kännas lite konstigt med alla dessa åtsittande plagg, men det är bara att vänja sig. Kläderna ska sitta tajt. Cykling handlar om aerodynamik och det fungerar inte med en fladdrande jacka eller tröja som kan misstas som fallskärm. Om du redan köpt en för stor tröja, gör det inte värre genom att stoppa ner den i byxorna.

3. Köp en så cool hjälm som möjligt
När det handlar om hjälmen ska du inte snåla. Se till att du har en som matchar dina kläder, och som passar dig och din åkstil. En hjälm som du inte trivs med kommer du ändå inte använda, så tänk efter innan du köper. För en hjälm som du inte använder skyddar inte ett dugg när du vurpar. Vilket både nybörjare och proffs gör…

4. Undvik taggiga nybörjarmärken
Taggiga svarta märken på vaden får man när man kör med en kladdig och smutsig kedja och man inte har koll på benen och cykeln. För att undvika dessa märken ska du se till att ha en ren kedja och använd klart kedjevax som inte gör kedjan svart. Se också till att rengöra dreven så att inte de smutsar ner din nytvättade kedja.

5. Raka benen
Det här är en punkt som delar de seriösa från amatörerna. Är du seriös med din cykling så rakar du benen. Anledningen sägs ofta vara att det ska ge en bättre aerodynamik. Det är rent struntprat, den ytterst lilla skillnaden kan du helt bortse ifrån. Detta hör istället till den typ av saker som man inte behöver ha ett skäl till, det bara ska vara så.

6. Välj rätt tillbehör
Det finns tillbehör till din cykel som får dig att se cool ut, men det finns också de som har rakt motsatt effekt. En sadelväska som är stor nog att rymma din sadel är till exempel helt fel. Att hänga på mer än två vattenflaskor lika så. Undvik också alla typer av backspeglar, oavsett om de sitter på hjälmen eller på styret. Det är helt enkelt så att form går före funktion för cykel”proffs”.

7. Träna på att klicka i och ur dina SDP-pedaler
Om du har pedaler med clips, vilket du måste ha om du inte ska se ut som en nybörjare, så måste du också träna på att komma i och ur dem. Få saker är så pinsamma som att stanna vid en korsning tillsammans med ett gäng andra cyklister och inse att du inte kommer loss från pedalerna, och därmed lägga dig på sidan.

Slutligen: Man kan också strunta fullständigt i vad andra tycker och helt enkelt cykla på, klädd precis hur man vill, för att det är så himla roligt. Med eller utan hår på benen.

Motionscyklisten berättar

Jag cyklar för att få motion. Mest i skogen, på stigar, där teknik trumfar fart. Men ibland på grus- och asfaltsvägar, och då är målet att få en så hög snitthastighet som möjligt. Då kan det kännas så här:

Jag trampar så att pedalerna borde börja glöda snart. Nu är det bara en knapp kilometer kvar hem och nedförsbacke dessutom. Bara att ge järnet! Jag känner mig urstark och fullkomligt flyger fram de sista metrarna. För mitt inre ser jag en vältränad leende kvinna blixtra förbi i neongröna tajta kläder – för den utomstående betraktaren syns snarare en högröd, svettig, snorig, småknubbig dam med magvalkar under elastantröjan, ivrigt men kanske inte så effektivt trampande.

Genom en liten knix får jag loss cykelskon från pedalen och kan sätta ner foten på det nedersta trappsteget vid vårt hus, samtidigt som jag stänger av cykeldatorns mätning. Det där att få loss foten går ju inte alltid smärtfritt. Ett par gånger har jag den hårda vägen fått märka hur hjälplös man kan känna sig när man ramlar sakta men obönhörligt åt sidan väl förankrad i en cykel. Och det gör faktiskt lite ont att landa handlöst på marken och få en cykel över sig.

Med svetten rinnande nerför ansiktet, pulsen dunkande i öronen och andningen ännu ganska häftig, tittar jag på cykeldatorns siffror. Glasögonen immar igen och en salt svettdroppe svider i ena ögat. Jag kisar, ser äntligen siffrorna och suckar lite besviket. Det blev inte rekord. Det gick fort men inte så fort som jag trodde, hoppades, ville. Jag rätar på mig, kliver av cykeln, känner hur musklerna stretar emot lite när de intar nya positioner. Ganska snart övergår den initiala besvikelsen i en allmän nöjdhetskänsla över att jag i alla fall tog mig för att cykla och därmed fick motion som min medelåldriga småslitna kropp så väl behöver. Rekordet finns kvar att slå en annan gång.