Tagged: gör något nytt

Att införa något nytt

Det är bra att få rutin, det gör att man blir snabbare och bättre på det man gör. Men med rutinerna kommer också fällor. Man slutar gradvis att ifrågasätta och förbättra vad man gör. När andra kommer med förslag till förbättringar eller ifrågasätter rutinerna, så kanske man inte har vare sig tid eller lust att ta till sig frågan riktigt och då löper man risk att missa en viktig möjlighet.

Hur gör man då för att införa något nytt, till exempel i en verksamhet som har fastnat i sina rutiner? Det har visat sig att vi människor behöver tre saker för att verkligen kunna genomföra förändringar. De tre sakerna är:

  • En vision eller ett mål för vad man vill uppnå
  • En acceptans för utgångsläget
  • Övertygelse, tålamod och uthållighet att nå målet.

Handen på hjärtat: när du senast ”bestämde dig” för att förändra något, hade du dessa tre saker på plats? När du skulle gå ner i vikt, sluta röka eller byta jobb? Jag vet att jag missat minst en punkt vid flera tillfällen, och oftast olika punkter var gång. Jag vet nog vad jag vill uppnå men sällan accepterar jag utgångsläget – snarare tvärtom! Men med fötterna på jorden och en realistisk syn på utgångsläget så är det lättare att skapa en realistisk plan för arbetet som behöver göras. Om man t.ex. ljuger för sig själv om sin faktiska vikt, hävdar att man röker färre cigaretter än man faktiskt gör eller bortser från att man är riktigt missnöjd med sin lön, så vidtar man troligen inte tillräckligt kraftfulla åtgärder för att få till förändringen. Och det där med tålamod… Jo, det kan nog vara si och så med det. Men man kanske skulle göra ett seriöst och genomtänkt försök genom att se till att matcha alla punkterna?!

Bryt en vana, gör nåt nytt!

Hon rycker till av det metalliska plinget, som följs av den automatiska röst som med sin besynnerliga betoning meddelar: “Nä-staaa Gu-druu-ns-gaaa-tan”. Går det verkligen inte att få robotar att prata naturligt? De kan uppenbarligen köra buss naturligt. Precis som på den gamla goda tiden – med ryck och tvärnitar och missade hållplatser och inte ett ljud till ursäkt.

Hon parerar den hårda inbromsningen och kliver av bussen precis innan dörren nyper tag i hennes kappa. Det syns på kappan att hon har fått träna upp den tekniken. Strunt samma, det är en gammal kappa och vem bryr sig om världsligheter som kläder när haven surnar och isbergen smälter? Jo, det gör hon faktiskt ändå. Så det så.

Tre-två-ett: en klapp på axeln och standardrepliken från kollegan som stått vid trädet och väntat på att hennes buss skulle komma:
– Ja, då var vi här igen.
– Jajamensan.
Så, det var det. De skiljs åt och han går till den bortre ingången medan hon fortsätter åt vänster. Hon har aldrig begripit vad det lilla replikskiftet ska vara bra för. Men de fortsätter rutinen vareviga dag. Precis som allting annat. Same procedure as last time. Samma visa hela tiden. Hon stannar plötsligt mitt i steget. Nej, nu får det vara nog!

Hon vänder om och går tillbaka till busshållplatsen. Snart nog kommer det en buss – vart den går bryr hon sig inte om. Bara den går åt ett annat håll så duger det. Vanan att nicka till bussföraren sitter i men det är förstås bortkastat på en kontrollenhet av metall. Hon sätter sig längst bak i bussen och tittar stint rakt fram. Nu börjar… ja, vadå?